måndag 30 juni 2008

You look nice alright... II

Fan, vad jag kan vara snobbig ibland! 

Allt jag vill ha är ju någon att älska och respektera och som känner samma för mig. Någon att krama och hålla hårt i. 

You look nice alright...

Ibland känns det som om jag hakar upp mig (för mycket?) på detaljer. Ja. Jag vet att många runt mig tycker jag är petig. Det är kemin som räknas yada yada yada. Men jag kan inte komma ifrån åsikten att det faktiskt är detaljerna och utsidan som definerar vårt val av livsstil. Och val av livstil är, om inte helt bestämmande, ändå en rätt bra hint om att man faktiskt har, och kan komma att få framöver, liknande livsinställning och intressen.

Killen med lössnusbälgande överläpp och "Öl byggde denna vackra kropp"-tröja (alt. Hanssons bilrutor), vad kan vi ha gemensamt? Jag må vara fördomsfull men något måste det ändå vara som ligger bakom just de valen. Jo. Ingen kan idag säga att han/hon inte har möjlighet att välja vilka signaler som ska sändas ut. Det handlar inte om utseende, det är vad man gör av sig själv. Oavsett om man väljer att göra något eller inte. En gammal HellyHansen-jacka eller joggingskor är också ett val, även om det kanske snarare är ett icke-val. Det gör det inte för mig i alla fall. 

För mig är ren fysisk attraktion viktigt, men lika så viktigt är känslan av att vi kan ligga nätterna igenom och bara prata om allt mellan himmel och gjord. Det kan vara en seinfeldsk rangorning av y-namn, det kan vara den röda tråden mellan Nick Hornbys böcker, det kan vara favorittypen av gräsmatta, skolpolitik nu och då, nyanser av himlens färg baserat på solvinkeln. Bara det är något! Och så ska han kunna få mig att skratta. Och allt det här försöker jag tyda om det finns genom att spana in smådetaljer. Tiden får utvisa om jag är helt fel ute. Jag tror det är en risk jag får ta. Well, det är en ytlig värld, alla kan inte vara som Stefan Sundström.
En av mina favoritlåtar börjar (nästan) med "[…] Said I liked your shoes […]". Fortsättningen tänker jag inte avslöja bara sådär.

Säger ju det, allt hänger ihop på ett eller annat sätt.

Oändlig är visheten i enkla poplåtar.

Gissa den tredje

Om förra årets soundtrack var Säkert! är årets Markus Krunegård. Det känns som en rätt naturlig fortsättning.

Parce que je le vaux bien

Ännu har jag inte kommit in i någon riktig bloggrutin här. Kommer väl med tiden kan jag tänka.

I helgen ordnade jag en liten festlighet hemma hos mig. En av gästerna visade med kvällens gång ett allt tydligare interesse för mig. Jag tänkte väl: i brist på annat så… Sedan insåg jag att han hade gråmelerade tubsockar på fötterna och att det var han som envisades med att sätta på Gyllene Tider hela tiden. Nej. Lite urskiljning tänker jag allt kosta på mig.

lördag 28 juni 2008

Aj vilken huvudvärk jag kommer ha i morgon 

torsdag 26 juni 2008

Petig

"Se på dina skor, andra gör det!" må vara en uttjatad skoputsslogan. Jag kollar in skor och strumpor bland det första jag gör. Det och vänsterhanden. Men skorna gör mannen.

Ska kanske inte avslöja facit såhär men det finns en sko jag sparar till själv; Skon. Det är praktiskt att ha något större fötter när man har en fablaise för engelska herrskor till vardags.

Den enda sanna glädjen

Mitt ex har fått körtelfeber. Det var svårt att höra på fotbollspuben men han verkade inte tyckta att det var lika kul som jag:
"-Ha ha! Du får inte hångla! Du får inte hångla!"
Han skrattade inte.

Den djäveln har hittat en ny.
Jag är inte bitter.

Än.

tisdag 24 juni 2008

Första gången

Jag känner mig otrogen mot min gamla blogg. Men det är rätt spännande.

Lite hemlighetsfullt.
Lite förbjudet.
Lite friare.

Jag har aldrig varit otrogen tidigare. Skvallra inte, schyrre?

Dagen so far: 0 rätt

Sen lunch idag och jag hann bara ta ur lådan ur micron innan jag blev ivägsläpad på ett möte jag glömt. Fuck#1. Timmen senare tänkte jag äta i lugn och ro till torsdagens DiWeekend. Och så har någon djävel snott den. Fuck#2.

Ge fan i att ta tidningar jag vill läsa från lunchrummet!

En kort tillbakablick

Nu till lite historia. Tror det säger lite om mig. Kanske. Typ ”Boy meets girl, girl falls in love, boy moves in, yada yada, girl moves out”.

Mer detaljer?

Hösten 2000 träffade jag en kille på en fest och ett knappt år senare
hade han flyttat in. Vi var då studenter båda två och de nästföljande åren gick vi igenom dålig ekonomi, usel ekonomi, examen, bättre ekonomi, första jobbet, utlandsflytt. Bästa vänner blev vi under tiden och gick igenom det mesta tillsammans. Så en dag insåg vi att vi nog bara var bästa vänner och faktiskt hade ganska olika livsinställningar. Helt lätt var det inte att ta steget isär och den skenbara trygghet vi hade i varandra. Det var ganska exakt ett år sedan. Så, även om det har varit roligt att leka av sig singelheten och rå sig helt själv ett tag börjar jag nu sakna någon att dela soffan, tankar och cd-samling med.

Nivå och anonymitet

Jag vet inte riktigt vilken nivå jag vill lägga mig här. På en blogg (precis som en datingsite) är det ju så frestande att framstå som smartare och coolare än vad man är. Det är inte helt lätt att hitta balansen mellan intressant verklighet och överdriven prettohet. Nu hoppas jag ju, och tror faktiskt, att jag är tillräckligt intressant som jag är för att inte behöva överdriva. Läs det här som en introduktion till mig, men ändå inte den ocensurerade sanningen.

måndag 23 juni 2008

Jag och nätdating

Det är svårt det här. Hur lyckas man kondensera ihop känslor som ibland tidigare tagit år att växa fram på några mail och en kort träff? Hur hanterar man kraven och önskemålen man ställer omedvetet? Hur undviker man att jämföra med den idealiserade bilden av förra kärleken? Hur gör man för att inte rata på grund av någon liten detalj, bara för att man i bakhuvudet tror att man kan hitta något bättre nästa gång?

Jag vet inte om jag tror att jag kan hitta min nästa stora kärlek på nätet. Jag vet att jag just nu inte vågar chansa på att jag inte gör det. Jag vet att jag inte är övertygad om att det är helt bra för mig. 

Och två Laleh

Har jag retat upp mp3-guden på något sätt? iPoden har idag slumpat fram tre Lisa Ekdal-låtar.

Innebär det att jag ska ge henne en chans?

Eller att jag det är dags för ett pengaoffer till Apple. Igen?

Edit: Och tredje Imperiet nu! Tre Lisa Ekdal, två Laleh och tre Imperiet på 30 spelade låtar av 4500. Är det ren slump är är något fishy?

Grattis!

Steg ett avklarat.