You look nice alright...

Ibland känns det som om jag hakar upp mig (för mycket?) på detaljer. Ja. Jag vet att många runt mig tycker jag är petig. Det är kemin som räknas yada yada yada. Men jag kan inte komma ifrån åsikten att det faktiskt är detaljerna och utsidan som definerar vårt val av livsstil. Och val av livstil är, om inte helt bestämmande, ändå en rätt bra hint om att man faktiskt har, och kan komma att få framöver, liknande livsinställning och intressen.

Killen med lössnusbälgande överläpp och "Öl byggde denna vackra kropp"-tröja (alt. Hanssons bilrutor), vad kan vi ha gemensamt? Jag må vara fördomsfull men något måste det ändå vara som ligger bakom just de valen. Jo. Ingen kan idag säga att han/hon inte har möjlighet att välja vilka signaler som ska sändas ut. Det handlar inte om utseende, det är vad man gör av sig själv. Oavsett om man väljer att göra något eller inte. En gammal HellyHansen-jacka eller joggingskor är också ett val, även om det kanske snarare är ett icke-val. Det gör det inte för mig i alla fall. 

För mig är ren fysisk attraktion viktigt, men lika så viktigt är känslan av att vi kan ligga nätterna igenom och bara prata om allt mellan himmel och gjord. Det kan vara en seinfeldsk rangorning av y-namn, det kan vara den röda tråden mellan Nick Hornbys böcker, det kan vara favorittypen av gräsmatta, skolpolitik nu och då, nyanser av himlens färg baserat på solvinkeln. Bara det är något! Och så ska han kunna få mig att skratta. Och allt det här försöker jag tyda om det finns genom att spana in smådetaljer. Tiden får utvisa om jag är helt fel ute. Jag tror det är en risk jag får ta. Well, det är en ytlig värld, alla kan inte vara som Stefan Sundström.